...
Djupt ner , långt inne ,
trycker jag mig in .
Känner ångesten komma ,
fylla mitt huvud med förvridna ord,
om allt.
Panik , jag vill bara bort ,
skrika , gråta .
Hos den jag älskar .
Varför just jag ?
Varför kan inte jag le,
utan att de är falskt?
Varför ska jag behöva må ,
som värst ,
och ingen förstår.
Jag har klarat mig själv ,
i många år ,
jag känner själv,
att min själ börjar förstå,
att jag ej mycket mer kan gå.
Mitt inre kan ej mer förstå ,
om de va jag eller dom som valde min väg att gå.
De ser mörkt ut ,
och jag sjunker mer ,
för varje sekund som går.
Tiden är ,
platsen här,
allting här ,
ingenting som jag vill ha .
trycker jag mig in .
Känner ångesten komma ,
fylla mitt huvud med förvridna ord,
om allt.
Panik , jag vill bara bort ,
skrika , gråta .
Hos den jag älskar .
Varför just jag ?
Varför kan inte jag le,
utan att de är falskt?
Varför ska jag behöva må ,
som värst ,
och ingen förstår.
Jag har klarat mig själv ,
i många år ,
jag känner själv,
att min själ börjar förstå,
att jag ej mycket mer kan gå.
Mitt inre kan ej mer förstå ,
om de va jag eller dom som valde min väg att gå.
De ser mörkt ut ,
och jag sjunker mer ,
för varje sekund som går.
Tiden är ,
platsen här,
allting här ,
ingenting som jag vill ha .
Kommentarer
Trackback
